God morgon.
Jag kommer i det här inlägget att gå så långt bort ifrån smink som man kan komma (?).
Varför?
För att det känns rätt, det känns bra och framför allt för att jag vill.
Jag vill med det här inlägget hedra Elsa Karlsson.
Min mormor.
I går kväll fick jag ett sådant där samtal som man verkligen inte vill få.
I går kväll fick jag reda på att min mormor lämnat det här livet.
Min mormor lever inte mer.
Min mormor har dött.
I lördags fyllde min mormor 80 år men då jag bor över 60 mil ifrån henne så var jag inte där. Däremot så ringde jag, något jag inte brukar göra till just mormor ( vi i min familj är inte så mycket för telefoner ). Jag är oerhört tacksam för det. Tacksam och glad
Min mormor var verkligen det - en riktig mormor.
Hon var alltid glad, alltid snäll och även om vi skämtade om att hon inte alltid hade alla knivar i besticklådan så var det aldrig någon som ringaktade hennes kärlek. Den fanns det gott om, vilket var en väldigt tur med tanke på att hon hade åtta barn och över tjugo barnbarn med tillhörande barnbarnsbarn.
Hon var alltid glad, alltid snäll och även om vi skämtade om att hon inte alltid hade alla knivar i besticklådan så var det aldrig någon som ringaktade hennes kärlek. Den fanns det gott om, vilket var en väldigt tur med tanke på att hon hade åtta barn och över tjugo barnbarn med tillhörande barnbarnsbarn.
Trots att jag sällan besökte henne eller hörde utav mig till henne så var hon alltid glad när det väl hände. Jag har aldrig fått frågan "varför hör du inte utav dig?" eller ett anklagande "det var minsann ett bra tag sedan nu.." ifrån henne, utan hon var bara glad att man kom eller ringde just då.
Min mormor - för mig - är den där lite tokiga tanten med lite lätt selektiv hörsel.
Min mormor - för mig - är kvinnan jag i väldigt unga års ålder bad ställa sig på alla fyra och hoppa som en gris. ( Jag tror jag hade sett Emil i Lönneberga med griseknoen ).
Min mormor - för mig - är smörstekta trattkantareller och potatissallad med rostbiff.
Min mormor - för mig - är fia med knuff ute på hennes altan. ( Hon hade oftast så långa naglar att hon hade svårt att plocka upp pjäserna om hon tappade dem på bordet ).
Min mormor är glädje.
Min mormor är godhet och värme.
Min mormor är glädje.
Min mormor är godhet och värme.
..och det är såhär jag kommer att minnas henne:
Kram!
SvaraRaderaBeklagar men det är åtminstone skönt att du har en bra människa att minnas.
SvaraRadera*kramar*
Josephine - Tack!
SvaraRaderaAlv - En väldigt bra människa, dessutom. =7 *krama tillbaka*
Det är även en liten tröst att det gick superfort, så hon slapp lida.
Hon vart ju väl emottagen där på andra våningen, o hon var inte ensamm när hon lämnade första våningen...en liten tröst i detta. KramarOM
SvaraRaderakram ...kommer ihåg kommentaren du sa i 4 års åldern till mormor ...gudars vad hon skrattade ,filmen var Charlottes Web -din då favvo film http://youtu.be/Be4WtWgKqYM
SvaraRadera//kram moster Pillan
Så vackert skrivet min kära dotter. Ja något mormor hade så var det kärlek till alla. Människor och djur stora o små. Hälsade alla välkomna med ett leende.Och med ett leende blev hon mottagen på andra sidan i den andra sfären. Vi har tur som har så många glada minnen förknippade med henne.
SvaraRaderaMamma Suss <3