Inlägget där jag försvarar duckface - och mycket mer

Inlägget nedan kan väcka anstöt. Ni kan även tycka att jag är naiv, vilseledd och eventuellt så mycket som rent utav dum i huvudet efter att ha läst det. Ni kanske tycker att det är fullt med dubbelmoral och utan en röd tråd. Det kanske är hemskt dåligt skrivet ur författarsynpunkt och krångligt att hänga med i.

Eller så är det ganska okej och kanske rent utav tänkvärt.

Hur som helst så är det avvikande från det ni normalt brukar se här i bloggen.

Here goes.

 Vet ni vad jag blir fruktansvärt less på? Överanalysering och kritiserande.
Varför kan inte vissa saker bara få vara som dom är? Visst. I många fall är det väldigt bra att analysera situationer och beteenden - jag är själv väldigt bra på att utföra denna syssla. Men ibland (ofta) slår det över. Låt mig utveckla:

 Jag läste nyss ett blogginlägg där man kritiserar "ankposen/duckface" (den posen där -oftast- tjejer plutar med munnen på foton, något jag själv ofta blir beskylld för att göra) och drar slutsatser om att det mest troligt handlar om ett, i det närmsta, desperat försök att passa in. Att det är en slags norm som måste uppfyllas. Att tjejer ser detta som ett tvång - som om man tror att det är fel att inte göra det.
Överanalysering.nu?

 Steget därifrån till "hon har en massa smink och klär sig snyggt på grund utav könsmaktsordning/norm/yttre press/för-att-alla-andra-säger-att-honhan-ska-det" inte långt. Och ungefär där blir jag alltid lika irriterad, för här har man klivit in i mitt största intresse. Ett intresse som jag tyvärr nästan alltid fått och får försvara.

 Ja. Vi lever i en utséendefixerad värld. En värld där man helst ska vara snygg som faen, smal, vältränad, hälsosam, rik, välklädd, världsvan, framgångsrik, medveten, avslappnad och välutbildad - allt på en och samma gång. MEN - om man uppfyller framför allt de punkterna som har med utséende att göra (dvs smal, snygg, välklädd, välsminkad osv) så gör man också fel. Då är man nämligen ytlig och förtryckt utav samhället. Man är fel även då - för har man lyckats med allt detta så har man på köpet lurats. Man har inte gjort sina egna val, utan handlar helt på order ifrån media och samhället.

 Låt mig nu svära lite:
 Vad i helvete?

 Varför får saker och inte ting aldrig bara vara? Varför kan det aldrig vara så enkelt att man bara älskar att sminka sig, älskar att klä sig så att man själv (och andra) tycker att man ser bra ut - att man helt enkelt inte tvingas in i någon slags ram, utan man kanske helt enkelt trivs i den?
Varför är det alltid fel att vilja vara som de på TV? Varför är det alltid fel att sträva efter något slags ideal - eller råka tycka om det som just nu råkar vara det?

 Missförstå mig nu inte. Jag är medveten om alla problem sådant medför och all den stress som påförs på både unga och gamla. Jag vill inte heller påstå att jag inte är "drabbad" -jag vill bara belysa det från ett litet annat håll och fråga varför man alltid vill skuldbelägga.

 Ni skulle bara veta hur många gånger jag spenderat en bra stund med att lägga en make up och fixat mig så att jag tycker att jag är fin, för att sedan få höra "Varför sminkar du dig så? Din pojkvän tycker väl att du är fin ändå?" alternativt "Men du är ju så fin utan smink!".

 Det som sägs till mig är ju faktiskt inte: "Du är fin som du är - hur du än väljer att se ut", vilket i ärlighetens namn borde vara det som sägs. Det som sägs är att jag omöjligt kan vilja göra det här för min egna skull, för att JAG faktiskt vill. För att JAG tycker att jag är fin - för att JAG tycker att det är roligt. Det som sägs är att jag är lurad till att tro att jag inte duger som jag är i min nakna hud. Att mitt största intresse egentligen är kommet ifrån något eller någon annans förtryck och åsikt.

 Visst.
Jag spenderade större delen utav min uppväxt med att få höra att jag var ful, fet, äcklig. Att jag inte passade in, att jag inte var bra nog. Jag var den där tjejen man spred rykten om hela högstadiet. Rykten om att jag var tjejen som hade fläckar på hela kroppen, som var lesbisk, som var fattig, som var äcklig. ( Tack och lov hade jag en familj och vänner både i och utanför skolan som stod på min sida. )
Kanske är det på grund utav att jag blivit matad med all den skiten som jag nu både medvetet och omedvetet kämpar för att vara allt annat än just ful, fet och äcklig.
Kanske är jag intvingad i en ram, i en mall, i ett tänk..

 Eller så älskar jag det bara.

 Det här är ingen snyfthistoria. Det här är en önskan om att få sluta behöva försvara mig oavsett om jag har bar hud eller om jag har sminkat och stylat skiten ur mig själv sådär nästan bortom igenkänning.
En önskan om att få botanisera i smink, skönhet och utséende utan att omedelbart få misstanken om att jag inte är nöjd med hur jag "egentligen" ser ut - för allt förbjude att jag även faktiskt är JAG med allt smink på. Det är ju bara.. Fel..
Eller?

 Jag vill bara att vi ibland ska få vara som vi är utan att behöva försvara oss. Utan att man alltid ska behöva analysera och klargöra angående varför.
Åter igen - ofta är det bra, för vi lever i en jävligt jobbig värld där problemen är djupt rotade, där man ibland måste gräva otroligt djupt för att hitta den muskelknut som behöver masseras bort.
Men jag är ganska säker på att den inte blir bättre om vi måste försvara oss på varenda punkt.
Punkter så triviala som ett s k "duckface".


 Så. Om du nu tagit dig ändå hit ner så vill jag tacka för att du stod ut med mitt svamlande. Jag är bara så less på att man alltid ska hitta fel överallt - oavsett vad det är.. och jag skulle kunna diskutera alla vinklar på det här i evigheter. Fylla sida efter sida med ord tills de i slutänden alla säger samma sak.. Men man måste ju bromsa någonstans. =7

 Jag är även medveten om att du/ni som generellt läser min blogg inte är de som klankar ner på någon som sminkar sig - i sådana fall skulle ni ju inte vara här. =P
Detta är dock det ställe jag har som jag kan försöka nå ut till folk, så jag tog min chans. Dessutom tänkte jag att ni nu får se lite mer utav mig. På gott och ont. =P

Bloggen är snart tillbaka med mer ytligheter. ;)
Och det är okej.

Puss! ^^


=^^=